Hur hjälper man någon som inte vill ha hjälp... eller kanske jag ska be om hjälp att låte bli att hjälpa denna någon som inte vill ha hjälp...

Jag vill kanske ha hjälp att kunna gå tyst bredvid eftersom det jag helst av allt vill säga inte vill höras... Måste detta sägas nu och måste det sägas av mig... den tanken får jag tänka ofta...

Har så många idéer och förslag på vad som skulle kunna hjälpa men jag vet att de inte är välkomna. Det är inte längre den irritation som jag länge trodde... det är en sorg... När någon i din närhet mår dåligt men inte kan må bra förrän han eller hon är redo... Min tanke är blir h*n redo??? Om inte, vad händer då...

Har en filosofi om att älska personer för hur de är idag inte för hur de kan bli om de förändras...
Det kan nog stämma ganska väl som de säger: Innan du kan älska någon annan måste du älska dig själv. Vänd på tesen... Innan du älskar dig själv kan ingen annan göra det heller... Kan det vara så??

Det bor en liten sorg i mitt hjärta... den kanske måste få bo kvar ett tag :(

Det var ett tag sen... nästan en hel månad! Tänk vad tiden går fort...

Ja som förra inlägget poängterar (vid flera tillfällen, nästan tjatigt) så har ett nytt kapitel börjat!
Det har börjat bra, spännande, mysigt och många andra positiva superlativ som jag inte orkar skriva ut... Kan i alla fall säga att jag är mer än nöjd! Nu är det bara (eller inte bara) roligt kvar... lite "finlir" så att säga.

Har haft två underbara dagar med mycket utbyte och utveckling på väldigt många nivåer!
En varm kärleksfull tanke till min goda vän som jag träffade igår igen! Vi hade inte träffats på väldigt länge tydligen (tiden går så fort ibland) och det var helt underbart att se henne igen! Så härligt med människor som bara är... inte "gör". Det är så mycket lättare att bara vara i varandras sällskap då... på riktigt.

Pratade mycket om livets "skådespel"... hur ofta vi människor egentligen tar ansvar för andras känslor och inte för våra egna... Säger det som förväntas av oss och gör det som "man borde" göra istället för att tänka på att vara ärlig mot sig själv... Många gånger är det ju faktiskt så att vi/jag inte gör något för att vara "falsk" eller för att passa in... men när man har spelat med i det skådespel som kallas liv... eller samhälle... några år så går vissa saker av bara farten. Kanske för att det är enklare ibland och man slipper undan vissa konsekvenser... men tänker vi på att vi samtidigt drabbas av andra konsekvenser som kanske är mer kostsamma...

hmmm... tål att tänkas på...
Ny läxa: Var mer ärlig mot mig själv... spela inte spelet jämt...

Vet inte om det kanske är läge att poängtera att detta är ju självklart bara mina tankar och funderingar... sen finns det kanske en liten dröm någonstans om att dessa funderingar kanske kan delas av någon eller åtminstone få någon att tänka en ny spännande tanke...
Det är nog en av mina meningar i livet: Att göra skillnad för någon... att kanske vara droppen som får bägaren att rinna över på ett positivt sätt...

Klockan är mycket och tankarna vandrar iväg väldigt långt... hoppas att någon i alla fall orkade läsa så här långt ;)

Godnatt!

En era är snart slut... en era i mitt liv...
Ett nytt kapitel ska börja och jag vänder blad med förväntan, hopp och lycka!!
Med de positiva tankarna och känslorna följer också ett visst vemod... en era är snart slut och den kommer inte att återkomma.

Förvisso har jag, om jag ska använda samma sorts metafor, till och med bytt bok och genre ganska nyligen så därför är denna förändring inte stor om jag jämför... men jag jämför inte... jag lägger nog ihop dem!

Jag är på väg att lämna en del av mig känns det nästan som... i alla fall en del som varit med mig väldigt länge och gjort bestående intryck och gett mig minnen för livet. Många av minnena följer med mig i mer solid form än de som jag lämnar...

Väldigt flummigt och djupt kanske, och ju mer jag skriver och tänker (vet ej vad som sker först) ju mer nostalgisk och vemodig blir jag nog...

Det är i alla fall ett avsked och ett avslut som jag gör med största del glädje och jag vet att minnet är bara en tanke bort!!

Godnatt och sov gott! Hoppas att ni alla vaknar upp till en härlig dag imorgon om inte annat... fyll den med något härligt ;)

Mycket på gång just nu... men jag kan vila när jag blir gammal...

Det är ändå roliga och härliga saker som är på gång så tyck inte synd om mig, för det gör inte jag.
Särskilt inte när jag går runt med samma lycka och lugn i magen som jag känt så länge... skönt att slippa känna något som gnager.

Relationen jag tagit tag i sjönk ytterligare en bit men har nu återhämtat sig lite och är lite bättre igen. Idag i alla fall ;)
Den har varit lite energidränerande men jag jobbar parallellt med att fylla på energi och tror jag hittat balans eller att det väger över åt "påfyllnads-hållet".
Känns väldigt skönt att det kan blåsa ganska friskt utanför när jag känner att jag står stadigt och inte blåser bort (om ni förstår min metafor).

Ska passa på att fylla på lite för ikväll för en liten erfarenhet säger mig att det kan bli lite uttag på må-bra-kontot ikväll (för att citera en klok Mia)

Det är en så bra beskrivning på självkänslan att det är själens kondition precis som man tränar muskler och kondition rent fysiskt... Det blir så påtagligt så att alla kan förstå. Slutar man träna försvinner konditionen ganska snabbt, man blir aldrig "färdigtränad".
Vi blir heller aldrig färdigtränade i vår självkänsla... det är något vi måste underhålla hela tiden, sen hur vi gör det är väldigt olika och jag sörjer med dem (eller kanske för dem) som aldrig förstår hur eller varför.

Träna på... för det ska jag göra ;)

Visst är det så... att det smittar.

Det tråkiga är dock att det negativa smittar så mycket lättare än det positiva...

Jag vill smitta min omgivning med min sinnesstämning: Jag är lycklig! Nöjd med mitt liv just nu, lugn, eftertänksam samtidigt som jag vill utvecklas göra saker...
Det här utvecklades visst till att vältra mig i min egen lycka, men hellre det än att vältra mig i andras olycka... eller hur?

Som sagt jag vill smitta av min sinnesstämning på min omgivning! När livet är bra och känslan i magen är så där härlig och skön... visst vill man att alla ska få känna den?? Det vill jag i alla fall!

Godnatt och dröm härliga drömmar!

Ett av mina stora jobb just nu är att inse att alla är inte stöpta i samma form som jag. Vilket betyder att alla inte fungerar som jag gör... Lätt att förstå i huvudet men svårt att få det att landa i magen.

Längsta halvmetern som finns har jag hört ;) Den mellan huvudet och magen...

Jag tränar tålamod och ärlighet!! Det är också mina jobb just nu...

I förrgår tog jag tag i en relation som jag länge tyckt varit dålig... och nu får vi se hur det går.

Vi pratade ganska öppet och ärligt om våra olika upplevelser i samma händelser och hur vi tolkat och misstolkat varandra.

Kanske att jag blåser upp hur vi ska fortsätta, det kanske inte blir så komplicerat... den som lever får se.

Egentligen borde det ju inte vara så svårt... det är ju bara att vara ärlig, men det är inte helt lätt alla gånger. Ärlig mot mig själv och mot andra... när jag inte vill, kan eller orkar ja, då måste jag kanske säga ifrån.

En till sak som är svårt i just den här relationen är att jag ser vissa saker så tydligt... men vet inte hur jag ska kunna säga dem, eller om jag ens SKA säga dem. Kanske ska jag bara lyssna... men när lyssnandet inte bidrar till någon förbättring så är det svårt att bara passivt sitta bredvid.

Som sagt... bollen är i rullning och kanske blir det inte så svårt... vi får se :)

Vet ej om det är bra eller dåligt att man inte vet hur saker och ting går... Det är ju iof lite mer spännande när man inte vet i förväg...

Det viktigaste för mig är i alla fall att jag drar lärdom av det jag gör.
Vill inte känna att något jag gör är förspilld tid.
Visst kan jag ångra mig... men vänd på myntet, vad kan jag lära mig av det hela...

Jag tänker lite så här... livet är ju alltså den tid som har varit, är och kommer... tänk då om du skulle tycka att den var förspilld... är det inte då livet som är förspillt??
Som sagt självklart får vi ångra saker vi gör (får och får... precis som om det är jag som skriver regelboken till livet) men jag vill inte fastna i det med negativa tankar i huvudet... "om jag bara inte gjort si eller om jag bara gjort så"
Med den kunskap, erfarenhet och vad de nu må vara jag hade vid just en tidpunkt tog jag kanske ett beslut som jag inte skulle ta idag med facit i hand... men jag hade ju inte facit då...

Förstår ni??
Visst, jag ångrar mig... men kan inte spola tillbaka tiden, alltså är det bara att gå vidare och kanske dra lärdom av det hela...

Det som just nu känns skönt i min mage är att jag inte har någon förspilld tid... (kanske låter präktigt) men det jag har gjort eller inte gjort är jag nöjd med.

Upp med blicken och se framåt... titta ibland i backspegeln men fastna inte där...

Som sagt det är tiden igår, nu och imorgon som är livet... ta vara på det!!!