Det dåliga samvetet har nu gnagt i mig länge men tiden och famförallt lusten har inte funnits.

Mycket har hänt och händer fortfarande på alla fronter... jobbet, hemma (tja finns kanske inte så många fler fronter)

Jobbet är i dagsläget ett trevligt ställe att vara på. Jag trivs trots ganska hård arbetsbelastning för det mesta.

Hemma trivs jag också fantastiskt bra!

Ett litet livstecken bara... snart snurrar tankarna vidare och förhoppningsvis resulterar det i några kloka ord här...

Vem vet?? ;)

... har jag känt mig som... därför har jag inte skrivit något på länge.

Som jag "lovade" i min början så har jag försökt hålla mig...  Vill inte göda internet-världen med ytterligare en blogg om ditten och datten... jag vill skriva om något som känns viktigt.

Och när jag inte har något viktigt att skriva, ja då blir det en liten paus.

Veckan som gått har varit väldigt ner och väldigt upp... Fick ta en lång funderare på mig och mitt arbete och hur jag ska förhålla mig till allt som händer där.

Hade en lite intressekonflikt med mig själv... det jag känner stämde liksom inte med det som hände runt mig...

Vill egentligen inte gå in på detaljer... har försökt lägga gammalt bakom mig och nu blicka framåt.

När inte jobbet har stämt så har jag försökt att hitta styrka i det privata och när inte det heller stämmer... då blir det tungt.

Nu känns det i alla fall som att vinden vänder... alla vindar  och med ljuset utomhus känner jag att ljuset inombords har återvänt.

Har fått en nytändning på träningsfronten också! Känns jätteskönt... har tränat på i gamla hjulspår tidigare utan direkt mål... men nu känns det som om jag har satt upp lite tydligare mål för mig själv vilket känns skönt...

Brottas fortfarande med lite privata funderingar som gör att jag kanske inte lägger hela min själ och hjärta i arbetet vilket är en lite ovan känsla... Hade just ett samtal med min chef om det... att jag inte kan köra på halvfart. Om jag ska engagera mig så är det 100% som gäller.

Nu är det mest svammel... inte ett genomtänkt inlägg... men lite bollplank i alla fall!

Ha en skön söndag alla...

Efter all tid av turbulens på jobbet har jag funderat en del på gruppers processer. Det har varit ganska intressant hos oss att se olika konstellationer och vad "oreda" i en grupp kan ställa till med.

När man jobbar som vi gör tycker jag att det är viktigt att alla fungerar bra i sin roll och att man kan lita på sina kollegor i sin profession.

Vi behöver fungera som ett bra team för att vårt arbete skall bli så bra som möjligt. När en massa tid och energi måste läggas på att få gruppen att fungera flyttas fokus från våra verkliga arbetsuppgifter och arbetet tappar kvalitet.

När det stormat mycket och länge såg jag till och med en utmattning i gruppen.

(En parentes nu.... allt det här är mina upplevelser och mina analyser... alltså min sanning... inte nödvändigtvis allas sanning)

... jo, gruppen gick in som i en utmattning... vilket antingen resulterade i eller uppenbarade sig som om alla gick in i sig själva. Energin mot varandra (i alla fall den positiva) för att vi ska/skulle fungera som grupp nästan upphörde... En väldigt märklig känsla när vi från att vara ett stort team (med förvisso många små undergrupper i) helt plötsligt upplöstes till en massa egenarbetande "individer" som slöt sig från omvärlden...

Det här kanske låter som en väldigt dramatisk analys av min arbetsplats men som tur var höll detta tillstånd inte i sig så länge och nu när gruppen tappat några medlemmar känns det som om ett lugn infunnit sig... Jag ska inte peka ut någon och säga att: när du lämnade gruppen blev allt bra igen... men det kändes som om energin som skapade en del turbulens bara försvann.

Säger igen... märklig känsla...

Det jag funderar och studerar nu är just hur grupper fungerar och varje gång det faller ifrån eller tillkommer en ny medlem så börjar arbetet från "noll" igen. Det kanske låter negativt, som om vi måste börja om från början igen när vi nästan var i mål men det är inte så jag menar.

Ibland är det skönt att börja från början och ibland mindre skönt.

Vad säger ni om grupper?? Intressant att höra andra infallsvinklar och åsikter... detta är ju som sagt endast min upplevelse och med nya upplevelser som kommer kan jag komma att ändra uppfattning!

Jag tror inte jag sagt det sista ordet i denna filsofi än... men för den här gången ger jag mig :)

... nästan i alla fall.

Jobbvecka igen, tja... finns det andra veckor??

Måndag igen kanske jag ska säga... Ganska lugnt på jobbet idag ändå, kändes skönt att inte kastas in i en ny vecka som nästan har blivit en vana nu. Nej idag kunde vi börja lite lugnt och kolla läget och fördela trupperna och sen hugga tag i det som behövdes göra... Det är väl lika bra att inte säga för mycket för imorgon är en ny dag ;) Nej nu ska jag vara positiv!!!

Ett kärt återseende på jobbet idag i alla fall. En god medarbetare kom tillbaka på deltid!! Välkommen säger jag! Skönt att få känna lite vardag igen... det är på något sätt skönt med bekanta saker... förändring är ju farliga saker ;)

Veckan ser ändå ganska lugn ut om man tittar i kalendern och lite roligheter är planerade till helgen så nu ljusnar det :D

Dags att fara till veckans styrkepass!! Behöver lite träningsvärk ;)

Ny vecka! Nya möjligheter!!

Lite sent men vintern verkar komma nu... Full snöstorm därute...

Var ute och plöjde mig fram för ett tag sen och har nu fördelen att få krypa in i mitt lilla hem, klä mig i torra varma kläder och ta på ett par tofflor och bara mysa i lugn och ro hela lördag-kvällen lång.

Tog en genomkörare med Core/Spin 90 minuter! Riktigt skönt efteråt men kan återigen konstatera att spinning inte är min grej... Det är inte cykla i sig som jag tycker är trist, tvärtom! Älskar att cykla, en underbar motionsform. Har fördelen här i stan att ha en 3-mils slinga runt i princip hela staden längs bra cykelbanor! Helt underbar att köra (dock inte nu i snön). Men det där med att sitta i ett mörkt rum med en discokula i taket och trampa i takt med en ledares instruktioner... Nej, inte min grej...

Men som sagt nu ska jag sitta härhemma i värmen och mysa efter ett hårt pass och en blöt promenad i snön!

Ska fundera lite vad jag ska göra med en särskild person i min närhet... som nog inte har det så lätt just nu... Problemet är att det visar sig genom bitterhet och allmän tjurighet... Vet inte hur jag ska muntra upp henne...

Ska för en gångs skull (känns det som) skriva om bara positiva saker!

Hakar på en inlägg jag fått av miniu... jag stormtrivs i rollen som instruktör!

Har endast fått ros efter mina två halvdagar jag hittills haft. Känns jättekul och jag går runt på jobbet med ett leende på läpparna och en varm känsla i magen.

Har från många håll och kanter fått beröm både direkt och genom de som pratat med mina "elever". Från högsta chefen till mina kollegor i min egen grupp. Alla verkar vara supernöjda med kursens upplägg samt mig som instruktör!

Måste få skryta lite ;)

Det som känns lite extra kul är att jag hört lite mutter i förväg... Vissa av mina deltagare har muttrat lite innan de gått kursen om vad det ska vara bra för och att nivån verkar ligga nedanför deras kompetens... Däför är det extra kul när efter genomgången kurs har dessa negativa känslor och tankar förvandlats till enbart positiva! Skitkul!!

Nu har jag skrytit färdigt :)

Ska hålla min andra utbildning imorgon... vilken skillnad om jag jämför med första gången.

Jag känner mig helt lugn och har inte ens öppnat boken...

Har några "minnesanteckningar" i huvudet som jag skall ändra/förbättra sen förra gången.

Just nu ser jag bara fram emot det! Det ska bli skitkul!! Hoppas bara att mina kursdeltagare tycker detsamma ;)

Fick en lugn arbetsdag idag eftersom jag var borta på utbildning hela dagen. En riktigt bra och givande utbildning som kanske kommer resultera i att jag håller flera utbildningar... vem vet?

Det var en datautbildning inför ett nytt system vi kommer att införa i olika steg och jag ska vara en av "supporten" på min arbetsplats. Ska bli skitkul! (det också) Känner att det är lite av min hemmaarena (datorer alltså).

Jag känner mig i alla fall trygg i mina kunskaper sen kanske det låter negativt och pessimistiskt när jag säger att jag är orolig för vissa av mina kollegor som inte besitter samma datakunskaper... Nu menar jag inte att jag är en hacker och de behöver verkligen inte vara det heller. Det jag kämpar mest för på min arbetsplats är att mina kollegor inte skall vara rädda för datorer utan de ska våga testa lite... Enligt min erfarenhet så är det största och högsta tröskeln att ta sig över.

Nej nu är det sänggående som gäller... för att stiga upp imorgon med begynnande träningsvärk efter ett underbart styrkepass nu ikväll! Körde verkligen järnet idag (med lite extra vikt) och tog ut mig till max... känns skönt nu efter middag och en dusch ;)

Tack och godnatt!

Jag har haft alldeles för mycket jobb med mig i huvudet den här helgen. Inte så farligt kanske ni tänker men om det bara vore jobb och rena arbetssysslor jag funderat på så vore nog livet ganska skönt. Nej det är röran på jobbet efter senaste konflikten som snurrar.

Känner att jag sitter lite på två stolar i detta problem... har inte riktigt listat ut vad jag ska göra ännu och har lite svårt att få full förståelse från de håll jag behöver den ifrån.

Ja ja, strategin just nu är att rida ut den värsta stormen och sen ta i problemet när det värsta bedarrat och alla inblandade parter har fått tänka lugna tankar en stund. Att försöka reda ut något i stridens hetta är väldigt svårt.

Jag vet inte om jag tar på mig för mycket ansvar ibland men jag känner att detta problem genererar ett nytt problem... Svårt att gå in på detaljer, både av respekt för inblandade och för att det är rörigt och komplicerat. Det jag har skrivit tidigare att negativ energi sprider sig lättare och fortare än positiv kan stämma in här... Är man dock inte medveten om att man sprider den negativa energin och den man sprider den till inte är tillräckligt stark att vare sig sålla själv eller säga ifrån så känns det lite marigt för en annan som står bredvid.

Vad gör man??