Ska för en gångs skull (känns det som) skriva om bara positiva saker!

Hakar på en inlägg jag fått av miniu... jag stormtrivs i rollen som instruktör!

Har endast fått ros efter mina två halvdagar jag hittills haft. Känns jättekul och jag går runt på jobbet med ett leende på läpparna och en varm känsla i magen.

Har från många håll och kanter fått beröm både direkt och genom de som pratat med mina "elever". Från högsta chefen till mina kollegor i min egen grupp. Alla verkar vara supernöjda med kursens upplägg samt mig som instruktör!

Måste få skryta lite ;)

Det som känns lite extra kul är att jag hört lite mutter i förväg... Vissa av mina deltagare har muttrat lite innan de gått kursen om vad det ska vara bra för och att nivån verkar ligga nedanför deras kompetens... Däför är det extra kul när efter genomgången kurs har dessa negativa känslor och tankar förvandlats till enbart positiva! Skitkul!!

Nu har jag skrytit färdigt :)

Ska hålla min andra utbildning imorgon... vilken skillnad om jag jämför med första gången.

Jag känner mig helt lugn och har inte ens öppnat boken...

Har några "minnesanteckningar" i huvudet som jag skall ändra/förbättra sen förra gången.

Just nu ser jag bara fram emot det! Det ska bli skitkul!! Hoppas bara att mina kursdeltagare tycker detsamma ;)

Fick en lugn arbetsdag idag eftersom jag var borta på utbildning hela dagen. En riktigt bra och givande utbildning som kanske kommer resultera i att jag håller flera utbildningar... vem vet?

Det var en datautbildning inför ett nytt system vi kommer att införa i olika steg och jag ska vara en av "supporten" på min arbetsplats. Ska bli skitkul! (det också) Känner att det är lite av min hemmaarena (datorer alltså).

Jag känner mig i alla fall trygg i mina kunskaper sen kanske det låter negativt och pessimistiskt när jag säger att jag är orolig för vissa av mina kollegor som inte besitter samma datakunskaper... Nu menar jag inte att jag är en hacker och de behöver verkligen inte vara det heller. Det jag kämpar mest för på min arbetsplats är att mina kollegor inte skall vara rädda för datorer utan de ska våga testa lite... Enligt min erfarenhet så är det största och högsta tröskeln att ta sig över.

Nej nu är det sänggående som gäller... för att stiga upp imorgon med begynnande träningsvärk efter ett underbart styrkepass nu ikväll! Körde verkligen järnet idag (med lite extra vikt) och tog ut mig till max... känns skönt nu efter middag och en dusch ;)

Tack och godnatt!

Jag har haft alldeles för mycket jobb med mig i huvudet den här helgen. Inte så farligt kanske ni tänker men om det bara vore jobb och rena arbetssysslor jag funderat på så vore nog livet ganska skönt. Nej det är röran på jobbet efter senaste konflikten som snurrar.

Känner att jag sitter lite på två stolar i detta problem... har inte riktigt listat ut vad jag ska göra ännu och har lite svårt att få full förståelse från de håll jag behöver den ifrån.

Ja ja, strategin just nu är att rida ut den värsta stormen och sen ta i problemet när det värsta bedarrat och alla inblandade parter har fått tänka lugna tankar en stund. Att försöka reda ut något i stridens hetta är väldigt svårt.

Jag vet inte om jag tar på mig för mycket ansvar ibland men jag känner att detta problem genererar ett nytt problem... Svårt att gå in på detaljer, både av respekt för inblandade och för att det är rörigt och komplicerat. Det jag har skrivit tidigare att negativ energi sprider sig lättare och fortare än positiv kan stämma in här... Är man dock inte medveten om att man sprider den negativa energin och den man sprider den till inte är tillräckligt stark att vare sig sålla själv eller säga ifrån så känns det lite marigt för en annan som står bredvid.

Vad gör man??

Vardagen fortsätter... arbetsplatsen är i upplösningstillstånd...

Nja, kanske inte så farligt...

Nu kanske vi tar tag i lite saker som händer, men oj vad svårt det är och vad ont det kan göra.

Har pratat mycket med mina kollegor idag, några av dem i alla fall. Haft långa diskussioner om dåtid, nutid och framtid.

Det som känns skönt för mig själv idag är att jag faktiskt tar med mig positiva överraskningar från mina kollegor. Någon som jag kanske inte trodde hade insikt i "verkligheten" visade att hon visst hade det... mer än jag trodde i alla fall.

Jag hyser goda hopp inför framtiden. Svårt bara att ingjuta detta hopp hos andra.

Försöker följa två ledstjärnor just nu:

Du äger din del i en konflikt!

Du har ett ansvar mot/för dig själv och dina känslor!

Någon kanske undrar vad jag menar... det kan jag svara på  om ni frågar ;)

I en konflikt måste du äga din del!!!

En hård insikt kanske och det är lättare att se om jag börjar med att titta på andras konflikter som jag står utanför.

Att gamla ordspråk eller talesätt just blir gamla ordspråk eller talesätt är kanske för att det finns sanning i dem. Annars lever de inte kvar.

Jag tänker på:

"Det är inte ens fel att två träter"

Så sant så sant! Du måste äga din egen del! I en konflikt är alla lika delaktiga!

Vi har en konflikt på jobbet just nu, tja det är ju alltid något man kan klaga på men just nu är det en särskild konflikt jag tänker på. Jag är inte direkt påverkad, jag är inte en av de som träter så att säga.

Jag blir ju ändå indirekt påverkad, stämning, möten, gråt och ilska. Alla på arbetsplatsen drabbas på något sätt det är svårt att undvika när vi arbetar ihop mer än 40 timmar per vecka.

Nu filosoferar jag om vem som har skulden och jag kommer fram till att det är alla och ingen. Ingen blir lyckligare av att hitta en syndabock, inte i det här fallet. Ingen är syndabock men alla äger en del i problemet och alla måsta ta ansvar för sig själv! På gott och ont!

Jag kan inte ansvara för någon annan än mig själv och jag kan inte kräva att någon annan skall ansvara för mig!

Som sagt... hård insikt kanske men lätt att se när man står utanför ;)

Har haft en skön helg med en hel del djupa diskussioner med kloka människor då bland annat om konflikter. Hon berättade om en tidigare relation hon haft som tagit slut och att hon tyckte att den andra parten ägde större delen av problemet och hon kanske bara ägde 20%... sen kom hon till den hårda insikten att hon faktiskt inte kunde beskylla andra parten för mer än 50% och själv ta på sig andra halvan... Hårt sa hon men otroligt nyttigt och något hon haft stor nytta av senare i livet.

Jag är ingen perfekt människa och har ibland svårt att se min del i dåliga saker, det är ju lättare att se dem i positiva sammanhang, men när hon delade med sig av denna erfarenhet satte det fart på mina tankar och jag har funderat sen vi pratade om det.

För att själv komma till denna hårda insikt skall jag nu börja lite trevande med att titta på andra ;)

Att börja med mig själv och mina konflikter känns som att krocka med en vägg, måste få börja lite mjukt så att jag kan börja med att acceptera resonemanget och inte bara slå ifrån mig som en tjurig barnunge...

Vad säger ni?? Äger ni er del ;)

Fick lite tankar efter jobbet idag angående respekt.

Kanske det hör till den yngre generationen att vara lite mer lyhörd?? Nu kanske jag orsaker stora rabalder när jag uttrycker mig så men låt mig förklara...

På min arbetsplats har vi några långtidssjukskrivna... det beror inte på fysiska åkommor såsom ryggont eller brutna ben... de jag tänker på är sjukskrivna på grund av psykiska åkommor. Här kommer jag till generationsfrågan! Många av de äldre kollegorna har lite svårt med de här diffusa luddiga diagnoserna... de är av den inställningen (inte alla) att man kan bita ihop och ta sig i kragen.

Är det nu så att man inte orkar bita ihop ska man i alla fall orka svara på 1000 frågor och stå till svars för varför man är en belastning på samhället och går hemma och inte arbetar...

Nu hör ni hur jag jagar upp mig kanske... men som sagt några stycken på min arbetsplats är nu alltså hemma från jobbet. Några av dessa är dessutom sjukskrivna utan att anledningen i sin helhet är presenterad för den stora personalgruppen. Chefen vet naturligtvis och har även kontakt med dessa personer men dessa personers vilja är att chefen inte går ut och berättar varför de är hemma utan det är en fråga de själva vill svara på SEN!!! Senare!!! När de mår bättre.

Om detta är ett klokt beslut eller inte är ju inte upp till dig eller mig att tycka, det jag tycker är att beslutet är taget av vederbörande och det skall respekteras!!! Sen kan jag tycka vad jag vill eller att jag tycker att någon borde gjort annorlunda men i alla fall! Respekt!!!!

Många på min arbetsplats (däribland de flesta äldre)verkar inte vara av samma åsikt som mig och tycker att det är dåligt av både chefer och den som är sjukskriven att inte berätta i detalj varför... De yngre på min arbetsplats har en helt annan förståelse för privatlivet på något sätt. Jag vet inte vad det har med att göra?? Någon som har något bra förslag ? ;)

Jag kan inte riktigt förstå hur man kan vara så egoistisk eller vad jag ska kalla det... Vill någon inte berätta för mig hur den mår så får väl jag acceptera det!!!

Grrr, blir arg när jag tänker på det!!!

Så nu ska jag åka iväg och rensa hjärnan på ett puls pass så kanske jag har lugnat ner mig när jag kommer hem ;)

Morr

Just ja... det finns söndagar också ;) De kommer också ganska ofta...

Har i alla fall haft en ganska skön söndag, bortsett från en grym huvudvärk...

Spenderade många timmar  med två goda vänner och en latte i handen... kan det bli bättre?? Nej just det ;)

Dessa goda vänner råkade också vara mina arbetskamrater så det blev ganska mycket jobbsnack. Satt och tänkte en del på mitt nyårslöfte... att bli en bättre människa... det är en balansgång ibland för det jag tycker är en bättre version av mig själv kanske upplevs som tvärtom av någon annan. Vi pratade om vissa problem vi har på vår arbetsplats och hur vi ska tackla dem. Mitt förslag var att bli öppnare och ärligare och verkligen säga till när man upplever problem, säga åt varandra tex när det blir en negativ jargong. Det är nämligen ett av våra problem att vissa (eller kanske alla) medvetet eller omedvetet gnäller om vissa arbetsuppgifter... vilket blir väldigt tröttsamt för den som står bredvid och lyssnar. Därför har vi pratat mycket om att påminna varandra om att inte vara negativa... (lätt va??)

Om någon nu börjar gnälla över en arbetsuppgift så kanske den personen inte hör hur negativt det hela låter men jag som står bredvid kanske uppfattar det hela som väldigt gnälligt vilket drar ner mitt humör... då är det lite mitt ansvar att säga till. Men som sagt, det som jag kanske tycker är öppet och ärligt kanske vissa inte tycker om... Jag vill ju inte bli en liten "polis" som springer omkring och säger till folk när de gnäller... då blir det ju jag som gnäller...

Förstår ni hur jag menar??

Men jag tror i alla fall för att bryta trenden att vi måste vara öppna och raka mot varandra och tala till varandra på ett sätt så det blir så lite missförstånd som möjligt. Där ligger det på var och ens ansvar att man står för både det man säger och uppfattar.... Låter det som grekiska??

Om jag tolkar något som någon säger på ett sätt som är negativt för mig måste jag kanske checka en gång extra att jag fattat rätt innan jag bestämmer mig för att den andra personen är elak...

Jag hör själv hur jag svammlar just nu... men jag menar att vi inte ska bli offer för missförstånd, det jag uppfattar som kritik kanske inte är illa ment om jag bara ger personen i fråga en till chans att föklara hur han/hon menar. Vi måste lära oss att prata lite samma språk...

Eller?? Är det inte det som är problemet oftast?? Missförstånd??

Nej... som sagt svammel kanske... jag säger kort och gott:

Tack och godnatt!

... är det några andra dagar på en vecka??

Denna vecka har varit lång men ändå gått väldigt fort. Jag har knappt hunnit samla mina tankar, än mindre hunnit få ner dem här... Nu är det i alla fall ännu en lugn helg, har inte många planer.

Som sagt veckan har varit lång men ändå gått fort. Det har varit något varje dag... seminarium, möten eller annan info. Nya arbetsuppgifter har kommit och snart är det dags att ta tag i mina utbildningar som jag ska hålla. Ska hålla min första kurs för mina kollegor på fredag, lite nervös är jag men har inte hunnit tänka så mycket på det hela.

Jag känner mig trygg i mina kunskaper, nu är det bara att göra en bra skriftlig sammanfattning så jag har bra stöd när jag står där på fredag och kanske kommer av mig. Alla som har tips om att hålla i utbildningar får gärna dela med sig. Ska försöka lägga mycket fokus på att bli duktig på att ge konstruktiv kritik... låter kanske lätt men det är väldigt svårt.

Ett av de bästa tipsen jag fått hittills är att byta ut men mot och , och börja med det positiva t ex... det här gör du bra och förbättrar/förändrar du detta kommer det att bli optimalt.

Hur låter det? Kom gärna med feedback om ni har!

Är lite sur på mig själv för att jag inte har kunnat träna så mycket som jag planerat den här veckan. Har haft lite förkylningskänningar sen i onsdags... jag har nyss varit förkyld så jag vägrar bli sjuk igen! Sist när jag kände att det var något i kroppen lyssnade jag inte utan åkte och körde ett pass... japp, då kom förkylningen som ett brev på posten. Därför passar jag mig noga den här gången. Jaja, det kanske känns bättre i helgen så jag hinner köra lite... annars kommer det ju en ny vecka snart igen ;)

Ha det gott alla! Och njut av helgen!