Efter en djup dal i onsdags spenderade jag gårdagen med att vara här och nu och bara njuta av dagen.

Dock avslutades nästan dagen med att hjärtat gick i bitar...

Tänk att tanken på händelser kan ge sådana fysiska reaktioner... Tacksamheten flödar!!

För att förklara det kryptiska så tittade jag på en dokumentär igår, en dokumentär om en fruktansvärd händelse som hände för 2 år sedan.

Två små barn mördades och deras mamma överlevde ett brutalt överfall.

Hur... jag bara undrar HUR kan det gå så fel i och för en människa att han eller hon kan skada ett litet barn så illa att de dör.

Dessa två barn jag talar om är Max och Saga i Arboga.

Det sliter och river så i mitt hjärta när jag ser mitt underbara barn som är kärleken personifierad... hon är nästan lika gammal nu som Saga blev... Hur skulle någon kunna vilja skada en sådan liten underbar varelse som är så oförstörd och obekymrad?????

Blir alldeles illamående över hur hemsk världen kan te sig ibland...

Sen slog mig nästa underliga tanke... Denna människa som jag inte kan förstå mig på, som har gjort detta hemska, har själv en gång varit ett litet barn. En glad, lycklig, bekymmersfri ettåring... förhoppningsvis i alla fall.

Har hon haft en mamma som tittat på sitt lilla barn med ren kärlek i blick och hjärta?? Hur och var gick det så fel?????

Inget ont som inte har något gott med sig... eller vad man kan säga för tröstande... Den tacksamhet jag känner för att ha fått denna underbara lilla varelse till mig känner inga gränser!! Alla stunder med henne är en skänk från någon som jag tänker ta till vara på till fullo.

Ska jobba på att behålla dessa tankar de dagar när det är tungt...

För övrigt vänder vi från dalen nu och tar oss mot toppen... På måndag kommer vi att stå på toppen och kasta oss ut handlöst och hoppas på att vi landar mjukt ;) men det tar vi resten av en annan gång... känns oviktigt just nu :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åhhhhh, blir så trött... Har fått väldigt mycket nytt att träna på :-S Får väl hoppas på att anledningen till att jag fick allt detta är att jag är redo och stark nog för att få en stor dos av tålamodsträning ;)   Svartsjuka kan verkligen först...

Åh, så frustrerande... När jag känner att jag håller på att få bort mitt lilla orosmoln på min annars så blå och härliga sommarhimmel... Vad händer då?? Jo, det drar in ett stort åskmoln... Det har väl i och för sig legat och lurat borta i horisonten...

Är så glad och tacksam över mina vänner!!! Träffade en vän idag över en lunch (i 3 timmar ;)) som jag faktiskt inte haft så mycket tid på tu man hand för... Träffades ett gäng ganska frekvent för ett tag sen så vi har hunnit prata och lärt känna va...

Hihihi... ja rubriken är väl inte mer än lovligt ytlig men kom hem idag igen ;) med en kasse "fynd" till hus och hem :D Fixar, trixar och donar lite nu och är såå nöjd med att jag får göra det i min egen takt. Visst tar det lång tid men när det väl...

Har återigen njutit av en underbar dag i min prinsessas sällskap :)   Kan inte annat än känna tacksamhet och innerlig lycka över mitt liv just nu... visst det finns väl alltid några små regnmoln som skymmer solen ibland... men just nu är de gansk...